Glädje och sorg...

Se så fint det blommar runt äppelträdet nu... inte så länge innan själva trädet slår ut i blom =)

En vecka har gått som känns som en enda lååång dag. Min mamma som är 92 år och fram till för en vecka sen bott och klarat sej själv i sitt hus med stor trädgård.... visserligen har vi hjälpt till med potatislandet och gräsklippning så gott vi kunnat, men så sent som i höstas grävde hon upp potatisen själv, dagliga promenader på mellan 5 -7 km hör oxå till hennes rutiner ....hela våren har hon kännt sej så trött och efter övertalningskampanj gick hon så slutligen till doktorn. Sista månaden har hon inte orkat med promenaderna. En vilopuls på 140... normalt ska den ligga på 70 - 90 och väldigt höga värden på sköldkörteln 75 mot normala 25. Läkarna är helt förundrad att hon står på benen....? Hon blev inlagd i Tisdags och hela veckan har vi turats om att vara där, eftersom jag är sjukskriven har jag ju gott om tid å har varit där alla dar. Hon har aldrig under sitt 92-åriga liv legat på lasarettet eller ätit mediciner.. nu blev hon iaf utskriven på mors dag och ska äta medicin för att sänka pulsen å få ordning på sköldkörteln. Vi köpte en prinsesstårta och träffades hos min yngsta syster och firade mors dag med henne. Igår var hon här hela dagen och idag hos min äldsta syster... en tillgång att vara många syskon. Min mamma har haft turen att få vara frisk långt upp i åren å även fast jag förstår att det förr eller senare kommer nåt som förändrar tillvaron.... så känns det ändå svårt.

Mitt morsdags- firande bestämde vi att skjuta på, fick ändå ett kvällsbesök å en fin present.... en romantisk ljuslinga med 10 cremefärgade rosor.... just nu ligger den på mitt gamla vita skrivbord. Visst är den fin?

En svärmorsdags-present.. ;)... måste det väl bli...? fick jag oxå.... en STOR, till trädgården... men den får ni se sen när den är på plats!
Nu ska jag brygga en kopp kaffe å se om jag kan konsentrera mej på min bok en stund ..... "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" Rolig och galen!!

Memento vivere..... glöm inte att leva.